11:11
Under över ett halvår önskade jag mig varje gång jag såg klockan var 11:11, 1:01: 14:14, 23:23, 5:05... att jag skulle ha ett underbart och fantastiskt år i Usa.
Idag när jag satt på engelska lektionen så tittade jag på klockan som stod på 9.09. min tanke: "nu är jag i Usa, jag har det bra, vad tusan ska jag önska mig nu då".
En av mina största önskningar - men ändå icke önskning - är att träffa min familj. Men det kan jag inte önska mig förrens om 9/10 månader...
JA VET! har varit här i 1 och ½ månad! Jag har den här kännslan av att jag har varit här hur länge som helst, men ändå så känns det bara som om jag har varit här några dagar. Och nu är det BARA 9/10 månader kvar. För 6/7 månader sedan gick jag och mamma ifrån ett möte i snöiga kalla stockholm, och sa: "Jag visste inte att det var så kort tid kvar, BARA 5 månader! Det är ju ingen tid över huvud taget!" Då var jag inte ens 16 år. Jag var en plutt, 15 år och skulle ge mig ut på det största äventyret någonsin om BARA 5 månader. Jag minns det som om det var igår, och jag har samma kännsla där, det var en evighet sedan, men fortfarande känns det som om det vara bar någon vecka sedan jag gick med mamma i hennes fina jacka i snöiga vackra stockholm.
Skriver mer senare. Min läxa i Fysik fattar jag inte... min hjärna är fortfarande på semester. Jag vet hur jag ska göra det "min" väg, men jag tror läraren vill had det ett speciellt räknesätt som jag inte rikitgt förstår mig på... Har gjort halva, och resten fattar jag inte. Alla ord är supersvåra. Och jag tror pga. att jag äter så onyttig mat så fungerar min hjärna inte rikigt som den borde, den är jätte seg.
SKA ut och springa nu! för jag har inte gjort det på 4 dagar.
Och titta, klockan är 20:20... Jag vet nu vad jag ska önska mig... Men det är världens plutt sak. inget världskligt, sa Pippi Långstump (eller något sånt).
Skiver mer senare, om dagen, om jag kan komma på något roligt. Om jag inte får läxan att funka så ringer jag pappa klockan 11 (6), då han går upp, så han kan hjälpa mig!
hörst snart igen! :)
Idag när jag satt på engelska lektionen så tittade jag på klockan som stod på 9.09. min tanke: "nu är jag i Usa, jag har det bra, vad tusan ska jag önska mig nu då".
En av mina största önskningar - men ändå icke önskning - är att träffa min familj. Men det kan jag inte önska mig förrens om 9/10 månader...
JA VET! har varit här i 1 och ½ månad! Jag har den här kännslan av att jag har varit här hur länge som helst, men ändå så känns det bara som om jag har varit här några dagar. Och nu är det BARA 9/10 månader kvar. För 6/7 månader sedan gick jag och mamma ifrån ett möte i snöiga kalla stockholm, och sa: "Jag visste inte att det var så kort tid kvar, BARA 5 månader! Det är ju ingen tid över huvud taget!" Då var jag inte ens 16 år. Jag var en plutt, 15 år och skulle ge mig ut på det största äventyret någonsin om BARA 5 månader. Jag minns det som om det var igår, och jag har samma kännsla där, det var en evighet sedan, men fortfarande känns det som om det vara bar någon vecka sedan jag gick med mamma i hennes fina jacka i snöiga vackra stockholm.
Skriver mer senare. Min läxa i Fysik fattar jag inte... min hjärna är fortfarande på semester. Jag vet hur jag ska göra det "min" väg, men jag tror läraren vill had det ett speciellt räknesätt som jag inte rikitgt förstår mig på... Har gjort halva, och resten fattar jag inte. Alla ord är supersvåra. Och jag tror pga. att jag äter så onyttig mat så fungerar min hjärna inte rikigt som den borde, den är jätte seg.
SKA ut och springa nu! för jag har inte gjort det på 4 dagar.
Och titta, klockan är 20:20... Jag vet nu vad jag ska önska mig... Men det är världens plutt sak. inget världskligt, sa Pippi Långstump (eller något sånt).
Skiver mer senare, om dagen, om jag kan komma på något roligt. Om jag inte får läxan att funka så ringer jag pappa klockan 11 (6), då han går upp, så han kan hjälpa mig!
hörst snart igen! :)
Kommentarer
Postat av: mamma
Vad vackert du skriver. Gör mig rörd & berörd - och då vet du avd som händer med mig... - tårana strilar långsamt ner för kinderna. Det är att leva !.
Jag skriver det gärna igen - kan du springa med någon där du bor vore det tryggt för en mamma i Sverige...Kram mamma
vmen
Postat av: mamma
Vi tiitar på MTV award, det är dans och musik hela tiden. Underbart ... Nytt förslag - DANS för hela slanten om de har det på Palm View... Fantastisk att blanda musik, rytm , dans allt i ett...Det ger sådan glädje. Kram min härliga dotter.
Trackback
